Välmående: Vad ger oss verkligen tillfredsställelse och en känsla av mening? Del 2
„Tillfredsställelse är en mycket djup och subjektiv känsla […] Det är ’att vara i fred’ med sitt liv och dess utmaningar.”
(Martina Hums-Winter, psykologisk rådgivare och coach [i]). Här tillkommer alltså en annan dimension som utvidgar Martin Schröders definition från bloggens första del. Det handlar därmed inte bara om en gynnsam balans mellan status quo och mål, dvs. en överensstämmelse mellan hur det är och hur det ska vara, utan också om inre frid. Samtidigt kan den ständiga strävan efter denna harmoni också störa vår inre frid.
I den andra delen av bloggen kommer jag att försöka visa hur båda kan gå hand i hand, förklara rollen av andra viktiga psykologiska mekanismer och ge dig förslag på hur du kan öka din tillfredsställelse med livet med hjälp av specifika verktyg.
Missnöje kan bottnar i en brist på klarhet om våra värderingar
Som Martina Hums-Winter säger är tillfredsställelse en subjektiv känsla som beror på individuella bedömningsprocesser samt mål och värderingar. Det som är betydelsefullt och önskvärt för individen är liksom väldigt olika. I vissa fall bottnar missnöjet också i en brist på klarhet om de saker som är viktiga för oss i livet och vi kan därför inte agera enligt dessa värderingar. Konsekvensen är att vi upplever mindre mening med vår egen tillvaro och agerande och detta minskar så klart tillfredsställelsen med livet. Ett exempel: Om jag inte är medveten om hur viktig utvecklingen av min kreativa potential i jobbet är för mig, kanske jag gör ett kontorsjobb i flera år, vilket ger mig säkerhet och struktur, men inte uppfyller mig ordentligt och på så vis kan generera missnöje, åtminstone inom detta område. Beroende på hur jag är uppställd inom de andra livsområdena och om jag kan leva ut min kreativitet där, kanske jag kan kompensera för detta missnöje.
Ett fantastiskt verktyg som du kan använda för att reflektera över dina värderingar och få klarhet om vad som är viktigt för dig inom de fyra livsområdena ‚Relationer‘, ‚Arbete/Utbildning‘, ‚Fritid‘ och ‚Hälsa/Egenvård‘ och vad dessa ska innehålla är ‚Livskompassen‘ av Fredrik Livheim. Detta ger dig också möjlighet att göra en status quo-bedömning, dvs. i vilken utsträckning du agerar enligt dina värderingar i ditt nuvarande liv. Ge det bara ett försök! (Arbetsmaterialen kan du ladda ner gratis från sajten https://livskompass.se/material/arbetsmaterial-att-ladda-hem/).
Våra tankar spelar roll
Men nu till en lika viktig faktor för vår tillfredsställelse: bedömningsprocesser. Margrit Irgang (tysk författare) sammanfattar träffande deras roll på följande sätt:
”Det är inte de yttre omständigheterna som stör vår inre frid; det är vårt sinnestillstånd som skapar fred och ofred.” [ii].
Detta avser grundläggande övertygelser och trossatser som omedvetet styr vår tänkande och agerande, till exempel i form av automatiska tankar, men också vår inre attityd och vår hantering av obehag och missnöje. De flesta av oss känner nog till meningar som: ”Åh, det var ingenting.”, ”Det hade (jag) kunnat göras bättre.”, ”Du kunde inte låta bli det igen.”, ”Detta kan du inte göra! Vad kommer de andra att tycka om dig?” mm., som oftast blixtrar till i vårt huvud inom bråkdelar av en sekund och drar ner vårt humör inklusive vår självkänsla. Bakom detta kan det ligga trossatser som ”Hur mycket jag än anstränger mig, jag lyckas ändå inte.”, ”Jag är inte värt det.”, ”Andra räknas mer än jag.” eller orealistiska krav på en själv och andra. Även om vi inte bara kan ändra dessa – ofta under år och årtionden skapade och närda – tankestrukturer över natt, så kan vi ändå bli mer uppmärksamma och avslöja budskapen av vår ”inre kritiker”, ”gnällspik” eller ”besserwisser” (eller vad du vill kalla den). Redan denna ”Aha, där är du igen.” skapar distans och därmed space för alternativ.
Övning: Vad du kan göra för att forma ett tillfredsställelse-främjande sätt att tänka
- Försök för en dag att spåra upp din ”inre kritiker” och observera i vilka situationer den vill ta ordet.
- En bra övning, som du kan kombinera med den första, är också att medvetet aktivera helande och glädjefulla personlighetsandelar.
Så kan du försöka att låta din ”välvilliga följeslagare” komma mer till tals, som hjälper dig att behandla dig själv som en god vän och att ta hand om dig; eller ”den inre lyckliga”, som även lägger märke till den lilla lyckan vid vägkanten.
Det är hjälpsam att ge dessa andelar ett namn och att boka ett möte regelbundet, som med en god vän. - Du kan göra det i form av en reflektion över dagen där du ser tillbaka på det som var positivt den dagen, gjorde dig glad eller lyckades.
- Eller du kan fundera över vad din ”välvilliga följeslagare” skulle ha sagt till dig i de situationer där den ”inre kritikern” har kommit på scenen, så att du kan aktivera honom bättre och bättre direkt i situationen.
- Eller så kan du föra en tacksamhetsdagbok där du skriver ner saker du är tacksam för. [iii]
- Du kan också stärka dina helande och glädjefulla personlighetsandelar på handlingsnivån och stegra tillfredsställelse med livet genom att ge njutning en fast plats i ditt dagliga liv.
Fördjupning: Det ska vara balans mellan njutning och självdisciplin
Ett schweizisk-holländskt forskarlag kom fram till att en bra balans mellan kortsiktig njutning och långsiktiga mål/självdisciplin är viktigt för tillfredsställelsen med livet [iv]. Det är alltså nyttigt att ha sina mål i sikte och att kunna skjuta upp omedelbara belöningar eller nöje till förmån för de målen för att aktivt arbeta mot dem, men samtidigt måste nöje och njutning också ges det utrymmet den förtjänar. Den som medvetet tar vilopauser och kan njuta av vardagens små nöjen (har förmågan att njuta) kan koppla av mycket bättre i slutändan och plågas inte av dåligt samvete eller tankar om de ”egentliga plikterna”, vilket ökar tillfredsställelsen med livet.
En del av missnöje är vår ovilja att vara med obehag
Men hur är det nu med den ovannämnda attityden och vår hantering av obehag och missnöje? För att fatta detta komplexa ämne kort försöker jag formulera det så här: I vårt ”västerländska” samhälle, som följer maximeringsprincipen, är obehag inte (eller inte längre) välkommen i många sammanhang. Vi strävar alltid efter mer, även efter mer tillfredsställelse. Något tillspetsad uttryckt: Missnöje och negativa känslotillstånd är inte tillåtna, måste bekämpas eller förträngas. Samtidigt är vi ibland under illusionen att det inte finns någon anledning till missnöje, eftersom vi har allt egentligen. Men det är kanske just där problemet ligger. Från barnsben lär vi oss att kväva obehag i knoppen med ett antal medel: konsumera, arbeta, äta, osv. Detta fyller också sitt syfte på kort sikt och ger oss en viss känsla av tillfredsställelse. Men denna känsla förflyktigas snabbt och nästa ”ersättnings-tillfredsställelse” behövs – en oändlig ond cirkel. Så vad är mer lovande?
Från kämpande till acceptans och självvald avsägelse
- Handlar det om att komma in i ett förhållningssätt av acceptans. Konkret betyder detta att inte se missnöje som en fiende som måste elimineras, utan som en del av livet, som en viktig motor som bidrar till vår utveckling. Vi kan inte alltid må bra eller alltid gilla alla omständigheter – och det är okej.
- Handlar det om att ta itu med frågan: ”Vad handlar det om och vad behöver jag på riktigt?” – och sedan ta ett medvetet beslut om vad som ska vara en del av vårt liv och vad vi vill engagera oss för och vad som kan släppas å andra sidan, vad vi kan avstå ifrån. Att uppnå tillfredsställelse kan innebära att skiljas från många saker – livsplaner, åtaganden, saker och till och med människor. Det aktiva valet och beslutet att släppa taget underblåser en känsla av personlig frihet och inre fred och stärker samtidigt vår känsla av självförmåga och självbestämmande.
Acceptans och avsägelse gör det alltså möjligt för oss att sluta fred med oss själva och därmed åter kunna ägna oss åt de ”verkliga” delarna av vår personliga tillfredsställelse.
Som du ser finns det inte det enda ”receptet” som alla kan uppnå tillfredsställelse med. I slutändan finns det dock några hörnstenar: en klar blick på våra mål och värderingar som styr våra handlingar och gör dem meningsfulla; att röja upp med gamla trossatser och vara snäll mot sig själv och andra; förankra uppmärksamheten i här och nu och registrera ”de små glädjeämnena i vardagen”; och slutligen acceptera missnöje i viss mån och kunna släppa vissa saker, behov och det som är oföränderligt.
Vad är din personliga resumé? Vad går bra och vad vill du akta på i framtiden för att främja ditt välbefinnande?
Ta hand om dig!
Referenser:
[i] Ursache\Wirkung nr. 118: Zufriedenheit, s. 42.
[ii] Ursache\Wirkung nr. 118: Zufriedenheit, s. 26.
[iii] Dickens, L. (2017). Using gratitude to promote positive change: A series of meta-analyses investigating the effectiveness of gratitude interventions. Basic and Applied Social Psychology, 39, 193-208.
[iv] Bernecker, K. & Becker, D. (2020). Beyond Self-Control: Mechanisms of Hedonic Goal Pursuit and Its Relevance for Well-Being. Personality and Social Psychology Bulletin, 47(4), 627-642.
Gehirn & Geist nr. 11/2020: Positive Psychologie – Sei dankbar av Corinna Hartmann.
Spektrum – Die Woche, 21/2020: Erfuellung – Worin wir Sinn finden av Frank Luerweg.
Ursache\Wirkung nr. 116: Freude lässt sich trainieren av Dr. Matthias Ennenbach.
